Varför vi personifierar Anders Tegnell
Katarina Gospic, hjärnforskare, och Stefan Falk, utvecklingsledare har skrivit boken Neuroledarskap: effektivt ledarskap byggt på hjärnforskning och beprövade metoder. En bok full av kunskap om hur vår hjärna fungerar. Ju mer vi kan om hur den fungerar desto mer kan vi själva påverka och styra våra handlingar.
Livet är fullt av beslut som vi måste fatta. När kriser uppstår fattar vi lätt fel beslut. Ofta är vi omedvetna om det. Kriser skapar oro och sätter i gång känslostormar, och vår hjärna är programmerad att ta den enklaste och mest konfliktfria vägen – då personifierar vi gärna.
Vi fattar beslut genom reptilhjärnan och pannloben
Arbetet med att ta beslut sker i två olika delar av hjärnan – reptilhjärnan och pannloben. Reptilhjärnan är den mest primitiva delen av hjärnan. Den har till uppgift att reagera snabbt på yttre hot. När reptilhjärnan går igång reagerar vi instinktivt.
– Coronakrisen vi nu upplever är för reptilhjärnan i allra högsta grad ett allvarligt yttre hot, eftersom den i olika grad påverkar vår livssituation. När reptilhjärnan har grepp om oss tappar vi vår förmåga att överväga beslut. Vi väljer i stället den lösning som är enklast och ger snabbast belöning. Och det är så mycket enklare att välja Anders Tegnell att kasta ris eller ros på än någon annan. Varför:
– Anders Tegnell har från det svenska coronautbrottets början varit Folkhälsomyndighetens ansikte utåt, som den förste statsepidemiolog och ämbetsman han är för myndigheten med huvudansvar för epedemier. Det är också alldeles för jobbigt, energikrävande och komplicerat, för hjärnan att sovra bland alla de som varit närvarande under de många pressträffar som ägt rum sedan utbrottets börja. Vår statsminister Stefan Lövfen har också valt att hålla sig i bakgrunden. Tegnell har med det blivit ett enkelt byte för våra hjärnor (som vill göra det enkelt för sig) att utses till den som ska hyllas, skyllas eller vara arg på. Han har ju varit den mest framträdande – Folkhälsomyndighetens statsepidemiolog Anders Tegnell. Keep it simple, sa hjärnan.
Hjärnan styr våra rädslor och förväntningar
– Hur vi väljer att agera eller fatta beslut är starkt kopplad till våra känslor i stunden. Vi styrs av både rädslor och förväntad belöning som vi tror att beslutet ska generera. Vi vill öka behaget så mycket det går och samtidigt helst av allt utplåna all tillstymmelse till obehag. Är det många som kritiserar Tegnell hakar vi lätt på precis som vi sedan hakade på när hans mejl kärleksbombades och blombuketter sändes till honom. Några av de som ställde sig på kritikernas sida gjorde valet att skicka mordhot till Anders Tegnell och hans familj.
Vi följer flocken och dess ledare som får oss att känna oss som en inkluderad vinnare och undkommer samtidigt den obehagliga känslan av att stå ensam och exkluderad. Vilken belöning blir det inte för hjärnan, när den får en massa bekräftelse i samband med att andra håller med om den egna åsikten genom gilla-klick, delningar och retweets? En än häftigare känsla av belöning för hjärnan kanske är att själv plötsligt finna sig vara ledaren som andra följer? Vad vi behöver ta med oss är att när vi låter oss styras av våra känslor, tillåter hjärnan att ta den enkla vägen och slår följe med andra i jakten på bekräftelse – vi är fortfarande ansvariga för våra val och handlingar. Att välja mordhot, är en oerhört allvarlig väg att låta hjärnan och dess belöningssystem ta…
Pannloben – den smartaste delen av hjärnan
Pannloben är den andra delen som vi använder när vi tar beslut. Den är den smartaste delen av hjärnan. Pannloben hjälper oss att reflektera över hur vi tänker och agerar. Med hjälp av den kan vi sätta saker i perspektiv genom att titta på tidigare upplevelser att jämföra med den aktuella situationen. Vi kan samtidigt också fundera över hur det vi kommit fram till kan kommer att påverka oss framåt i tiden. Det självklara valet blir ju då att vi använder pannloben, kan vi tänka, men det är inte så enkelt. Kommer ni ihåg vad jag skrev tidigare?
– Hjärnan är ju inprogrammerad att välja den enklaste och mest konfliktfria vägen. Och att använda pannloben – ja, det är att ta den motsatta vägen!
– Att låta Anders Tegnell personifiera Folkhälsomyndigheten och Sveriges strategi för coronakrisen har gjort vår hjärna glad – vår reptilhjärna. Då är det bara en person att fokusera på. Tegnell utstrålar dessutom ett stabilt och tryggt lugn utan tillstymmelse till att vara något yttre hot. Han har kunskap, representerar en myndighet och inger som person ett förtroende som skapar tillit. Han besitter det som gör hjärnan glad. Och då gör vi som Tegnell säger. Vår reptilhjärnan älskar ju att ta den enkla vägen.
Saga – det här stycket är till dig!
…sedan har vi oss analytiker som älskar att tänka och att tänka kritiskt. Vi kan låta pannloben jobba så att svettpärlorna rinner. Det kan bli jobbigt för omvärlden. Vi kan börja tänka och tycka annorlunda. Och i bland tänker vi lite för mycket. Men det fungerar det med…
Digitaliseringen påverkar vårt beslutsfattande
Digitaliseringen har gjort att nyhetsförmedlingen eller nyhetsdelningen går väldigt snabbt i dag. En konsekvens av det är att vi inte har eller ger oss tid för reflektion, eftertänksamhet och källkritiskt tänkande. Det innebär att den smartaste delen av hjärnan – pannloben – där vi sätter saker i perspektiv och som sätter oss in i konsekvenserna av vårt handlande, bortprioriteras. Vi vill ju vara med där det händer, när det händer och i samhörigheten med alla andra. Vi vill ju ha så många gilla-klick, delningar och retweets som möjligt.
Reptilhjärnan är kraftfull
– Impulserna från reptilhjärnan är ofta mycket starkare än de från pannloben. De var ju menade att hjälpa oss så att vi inte skulle behöva tänka på i fall vi skulle fly från lejonet eller inte, utan bara springa. Och det är skönt för oss när saker går per automatik. Problemet är att det som är enkelt inte alltid är rätt för oss, säger Katarina Gospic.
– Vi behövde alltså inte tänka på om vi var tvungna att fly eller inte, utan bara springa för livet om vi mötte ett lejon på savannen. Vi körde bara på automatik och sprang. Men om vi hade ett jaktlag med oss ut – hur påverkade det oss då? Tänk att det är så att vi följer strömmen och hakar på när mediedrev går för att vi är inprogrammerade att följa den enklaste vägen. Den enklaste vägen kan ju också vara den väg vi tror är rätt för att andra har valt att ta den – andra vi för stunden förlitar oss på. Var vi ute på jakt på savannen hade vi kanske både ett jaktlag och en jaktledare med oss. Att springa i från lejonet på savannen räddade våra liv, men att vara en i ett jaktlag innebar att oddsen förändrades.
– Tänk vilket lyckorus för hjärnan om vi vann över lejonet genom att i stället fälla det? Vi jagade med dem vi förlitade oss på. Vi var på den ”vinnande” sidan, den starkaste sidan, oavsett om vi var två eller flera i jaktlaget. Tänk nu sociala medier som en modern savann. Anders Tegnell är lejonet. Jaktledaren är ett välbekant ledarnamn på sociala medier. När hen gillar, delar eller retweetar, gör vi detsamma. På så vis behöver vi inte tänka så mycket. Vi kör på automatik. I den digitala världen går det fort. Och vi skjuter skarp med våra gilla-klick…
Se kommande inlägg:
Anders Tegnell och de “22 forskarna”