När det börjar blåsa upp till kris väntar tuffa tider. Den digitaliserade nyhetsvärlden har möjliggjort ett mycket snabbt och krävande händelseförlopp. En ledning med inställningen ”Det händer inte oss” riskerar att få en dyrköpt läxa. I stället gäller det att vara mentalt förberedd för att kunna ha sinnesnärvaro och hålla huvudet kallt. Det gäller att kunna agera lugnt och rationellt, med god insikt om att uppmärksamheten från media till övervägande del kommer att vara massiv och negativ. Förmågan hos en krisledning att kunna fokusera och prioritera kommer att sättas hårt på prov.
Elisabeth Tarras-Wahlberg, en av mina stora förebilder inom kommunikation, skriver bland annat i sin bok “Journalister är också människor”:
– Att arbeta med mediekontakter är ett serviceyrke som kräver diplomatiska talanger.
Människor som arbetar med mediekontakter jobbar med att tillhandahålla information året runt – i bland även dygnet runt. Det handlar om att vara seviceminded i förmedlandet av information, att bygga upp långsiktiga och hållbara relationer grundat på ömsesidigt förtroende. I relationen med journalister gäller det att kunna uttrycka sig på ett sätt att negativa tidningsrubriker undviks. Tarras-Wahlberg skriver också i sin bok att “Mediedramaturgin har sitt alldeles tydliga förlopp med goda och onda som byter plats allt efter drevet går”. Det möjliggör för medierna att skapa nya rubriker och sälja fler lösnummer.
Vid händelse av kris handlar det om för en krisledning att visa att man tar situationen på allvar. Att visa att man tar ansvar. Transparens och öppenhet är viktigt. Det är inte detsamma som att berätta allt. Att bjuda på löpsedlar på grund av bristande smidighet och ogenomtänkta uttalanden, bör undvikas. Det var något Leif Östling, ordförande i Svenskt Näringsliv, fick känna på när SVT:s “Uppdrag granskning” den 5 oktober 2017 tog upp Paradishärvan. En “härva” som handlar om rika människor som använder sig av kvalificerad skatteplanering genom bolag med säte i skatteparadiset Malta. Östlings namn fanns med bland dem. Hans kommentar till det hela var “Vad fan får jag för pengarna”. Östling syftade på vad han ansåg sig få för de skattpengar han betalar i Sverige. En ogenomtänkt mening som skapade stora medierubriker och heta kommentarer i sociala medier. Rubriker och kommentarer som kom att skada både honom själv som privatperson och Svenskt Näringsliv som organisation. I centrum för uttalandet står vikten av hög skattemoral för vårt svenska välfärdssystems existens. Många företag sliter hårt för att få ihop till sociala avgifter, moms och andra skatter för att det ska kunna upprätthållas.
Ett varumärke med gott renommé kan snabbt krossas
En ledning, eller en representant för en ledning, som upplever sig vara ett lovligt villebråd i jakten på nya löpsedlar, ska samtidigt serva de som jagar dem – journalisterna – med viktig information. En svår balansgång, som kräver sin diplomatiska förmåga. Journalisternas jobb är att finna intressanta vinklingar, så ett felaktigt eller ett osmidigt uttalande kan elda på eller skapa ny kris. Krishantering handlar om att minska risken för skadat rykte, bygga eller reparera ett sargat förtroende. Rätt hantering är viktig för att motverka förlust av affärer. Det är viktigt att inte elda på med nya vinklingar eller att skapa ny krissituation, genom felaktiga eller osmidiga uttalanden. Det tar många år att bygga upp ett starkt varumärke med gott renommé, men bara några minuter att krossa det. Leif Östling själv och Svenskt Näringsliv, som organisation, har kommit med uttalanden i försök att reparera det förtroende som skadats. Om de lyckats eller ej återstår att se.